Jag kom nyss innanför dörren,mitt älskade hem.

Jag har känt mig uppriven,ledsen,arg och sårad.
Jag kom till Maria som en glad sprallig och utåtriktad tjej..som jag är.
Man blev visiterad,fick duscha naken inför främmande människor,
dem sökte igenom mitt hår,alla mina saker och man fick inte ha
sina egna kläder, ingen mp3, ingen mobil INGENTING.
Man fick bara ringa mamma och ingen annan.
Alla gick runt i en vit stor tshirt där det då var landstingetmärket på och likadant med mörk
blå mjukisbyxor och ett band runt min arm där det stod vad jag hette och när jag var född
precis som när man föds, ett sån där sjukhus band.
När man väl kommit in där, kommer man inte ut, så kände jag i princip..
Jag fick ångestattacker,svårt att andas och kände mig väldigt instängd.

Dock så har dom otrolig personal som gjorde allt för att hjälpa mig och mina problem.
Jag pratade med läkare och psykologer som kunde allt.

Jag känner att jag har uppnått mitt mål, att bli av med alkoholen.. men bara för
att jag känner SJÄLV att jag uppnått målet betyder det inte att det inte kommer att komma tillbaka
hur lätt som helst.. Jag måste då gå på Öppenvård på Maria Ungdom och det innebär
att jag går dit varje dag, tar blåstest,kisstest och tar tryck och puls.

När jag kom in för 3 dagar sen hade jag 112 i puls och det vanliga är 60-65.
Det berodde på min abstinens,jag behövde alkohol..

Jag kämpade och försökte hitta något att göra,jag gjorde halsband och satt och tittade på tv
(vilket var tidsbegränsat). Sen var det inte så mycket mer jag kunde göra,
en 5 meter lång korridor, alla fönster var igen spikade och det fanns ett litet rökrum
man fick röka i, alltså ingen balkong ( som vi fick gå ut på eftersom den också var igen spikad ).

I mitt hjärta känns det som om jag kommer klara detta,jag har fått väldigt mycket stöd av vänner och familj
och det är helt underbart att ha varit nykter i exakt sex hela dagar och hoppas och VET
att det kommer hålla i sig ännu längre än sex dagar.

Jag behöver då ta reda på vilka som är mina riktiga vänner och dom som bara har mig
för att festa med. Dem som är mina RIKTIGA vänner kommer stanna kvar även
om jag inte dricker, och inte kommer försöka få mig att dricka. ER värderar jag högt.

Nu är jag hemma som sagt och tänker sysselsätta mig med andra saker än alkohol som då
varit min bästa vän ALLT FÖR LÄNGE.

Det har varit en upplevelse då jag gråtit mig till sängs och verkligen velat åka hem,men samtidigt velat ha hjälp
men ändå stannat kvar, eftersom jag vet själv vad som är bäst för mig.

Hoppas att ni tycker att det varit intressant och lärorikt att läsa om det jag varit med om och att ni
som har problem med samma sak söker hjälp,jag finns här och jag vet vad det handlar om.

Bilder på kläder & rum.....

   

Rosen fick jag av min mamma andra dagen.

/E