Under mer än 6 veckors tid har spriten varit min bästa vän.
Jag har varit stupfull,vinglat omkring och spytt hej vilt.
Jag har tagit tjuren i hornen och faktiskt tagit kontakt med Maria Ungdom.
Min mamma och jag var där igår och bokade tid,gick dit idag och pratade om allt jag har problem med.
Jag lider av panikångest,alkoholproblem och ätstörningar och jag säger det rätt ut nu..
För jag vet att folk undrar och pratar bakom ryggen på mig,så nu säger jag det bara
så ni slipper undra varför jag gör som jag gör..alltså super tills jag stupar.

Ni som skrivit om att jag bantat ner mig för mycket..ni har ingenting med mitt liv att göra,
men iochförsig så förstår jag att för er kanske det är roligt att skriva sådant,men för mig
som verkligen har problem med mina måltider är det inte lika roligt.
Jag har alltid tyckt att jag varit tjock,och nu är jag underviktig enligt läkarna på maria.
Jag är 170 cm lång och väger 49 kg med kläder på, vilket jag känner är för mycket.
Men enligt andra är det för lite. För mig spelar det ingen roll för mig eftersom
det sitter i mitt huvud att jag är tjock,så fort jag tittar mig i spegeln och varje
revben börjar synas mer så blir jag bara mer och mer lycklig för varje ben som sticker ut.

-

Jag skall därför läggas in imorgon på Maria Ungdom, 24/6-08  -   ? .
Jag får ej ha mobilen med mig,kommer inte få gå ut från hemmet och bara sitta och
lära mig att sluta med alkoholen och dessutom ta tag i mina matproblem..
Ni skall veta allihopa att jag är så otroligt stolt över mig själv över att jag har kommit såhär långt och insett
att jag har problem och dessutom vill ta hand om dem och bli frisk.
Så fort jag har varit ledsen,har jag druckit bort problemen..Vaknat på morgonen efter och mått skit,
haft panikångest och velat sjunka genom jorden,så senare började jag dricka igen för att dämpa dem problemen..

Men det blir ju bara värre och värre ju mer man dricker,panikångesten stiger bara mer och mer.
Jag kan knappt sitta ner på tunnelbanan för att jag är rädd när det är för mycket folk runt omkring mig i samhället.
Jag står hellre så att jag har kontroll över dem som är runt omkring mig.

Man ska aldrig glömma att det som syns på utsidan är aldrig som det är på insidan.
Alla har problem,ingen är perfekt..jag är lååååångt ifrån perfekt.

Anledningen till att jag berättar allt detta för er är för att ni ska få en bild utav vem jag är egentligen,
jag kämpar varje dag från och med att jag öppnar ögonen på morgonen.

Vill ni mig någonting under tiden jag är på Maria ungdom i mitt eget lilla rum...så får ni kontakta Maria's reception.

Jag skall lyckas, nu ska jag tamejfan lyckas och dem som är mina vänner kommer stötta mig,dem som inte är mina vänner kommer skita i mig och låta mig dricka hur mycket jag vill och hamna i en svacka igen..Och det vill jag verkligen inte göra,nu ska jag verkligen bli frisk och allt är tack vare min mamma som upptäckt mina problem tidigt,
innan det kunnat gå riktigt illa.

Ha en underbar tid medan jag är borta,jag kommer försöka ändra på mig totalt och visa er en bättre sida av mig själv.
En ny,nykter,lite tjockare och en mer social Emelie kommer komma hem, om allt går som det ska.

Tack ni som läst min blogg, hoppas ni har fått mer begrepp om vem jag är nu och att ni kan stötta mig i detta..

Massa pussar / Eran Emelie